Skolarbete

Predikaren 12:12

För övrigt, min son, ta varning: det myckna bokskrivandet tar aldrig slut, och flitiga studier gör kroppen trött.

Även om jag läser något som jag tycker är intressant blir det ibland så att det krävs en startsträcka innan man kommer igång. Idag är en sådan dag.

Vill också bara säga att Zebras julfest börjar 17.30 (alltså en timme tidigare än vanligt) och vi kommer vara uppe i Gamla kaféet. Gå in via stora ingången.

Sen börjar Smyrna Night Live kl. 20.00 där jag ska medverka med en grej som varit en specialitet hos mig men som jag inte gjort på länge...nervöst.

Vi syns!

Har vi ansvar för varandra?

Ikväll har jag varit på en underbar konsert. A capella-gruppen Dynamic har haft jullkonsert och som tur var gick jag dit. Det svängde, värmde, lockade till skratt och var i det stora hela väldigt njutbart. Jag har även fastnat för en strof ur "O, helga natt" som på tycks tala till mig varje gång jag hör den. "Och hoppets stråle går igenom världen, och ljuset skimrar över land och hav" Så vackert formulerat. Vi får glatt hälsa våran frihet och påminna oss om den. Gud sände inte en tjänare för att lösa världsproblemen, han antog en tjänares gestalt.

I övrigt har jag haft två väldigt sköna dagar (tillsammans med Hanna) med två luciatåg, mycket god (jag vågar drista mig till att säga att jag åt den godaste köttbit jag någonsin ätit) mat, spännade bio, härlig hotellnatt i Halmstad, alltför mycket frukost på hotellet, barnpassning av kanske världens härligaste syskonbarn (som precis sa mitt namn i sömnen!!) och som sagt konsert med Dynamic.

Nu till en mer djupsinnig fundering. Jag pratade med en vän för ett tag sedan och vi samtalade om något och jag sa att "det är ju bara jag som kan ta ansvar för mitt liv". Och jag gjorde funderingen precis när jag sa det, är det verkligen så? Är det verkligen så att det är jag som är ansvarig för mitt liv och då också inte ansvarig för någon annans liv? Är det inte mitt ansvar om min vän, pappa, bror, fru är på väg att göra något verkligt dumt med sitt liv?
Visst, på ett sätt tänker jag att så kan det ju inte vara, vara och en måste ju ta ansvar för sitt eget liv, man kan ju inte bara strunta i att ta sitt ansvar. Men hur långt sträcker sig den kristna gemenskapen, hur mycket betyder det att vi är en kropp, att vi är syskon i tron? Hur stort ansvar har vi för varandra och hur tar man det? Min spontana tanke är att det funkar om man lever något slags klosterliv men om man har två barn, en villa, ett jobb och en skröplig förälder som man vill ta hand om. Hur gör man då? Hur tar jag ansvar för de övriga >2900 i Smyrna?? Utan att gå sönder själv för det kan ju inte vara tanken. Om du har någon tanke kan du kommentera.

Smyrna night live

Sitter och funderar på nästa stora grej på på Smyrna ung. Den 19/12 är det dags för det andra Smyrna night live. Smyrna night live är en talkshow med en blandning av roliga inslag, bra musik och framförallt spännande intervjuer. Tanken är att på ett modernt sätt förmedla vittnesbörd om vad Jesus gjort i en persons liv. Ett vittnesbörd eller en livshistoria om Jesus är helt oslagbar. Det är alltid hur intressant som helst. För några dagar sedan träffade jag Sarah Johansson som skall intervjuas den 19e. Hon är en snygg, öppen och väldigt trevlig tjej. Hon är tillsammans med Anders Bagge (som är en av domarna Idol) och kan på ytan kan verka som att hon har haft ett jätteglassigt liv. Hennes livshistoria är en annan. Hon har upplevt många svåra saker. Samtidigt mitt i allt detta tron på Jesus vuxit. Jag vill inte berätta för mycket, men om du har möjlighet kom den 19e (20.00 i kyrkan) och lyssna!

Sarah Johansson

Häftigt x2

Igår var det söndag och gudstjänst. Efter gudstjänsten var det församlingsmöte (ett lite mer formellt möte där vi behandlar olika frågor). En punkt var att våran missionsansvarige berättade att Smyrna hade fått in över 2 miljoner (!!) i arv som gåvogivarna önskade skulle gå till Smyrnas missionsarbete. Det var tre stycken testamentorer och tillsammans blev det över 2 miljoner. Fantastiskt! Det var människor som hade låtit sitt hjärta beröras av Gud under sin levnadstiden och säkerligen levt för honom medan de levde men även efter att de har dött vill de fortsätta bidra till att Guds rike växer. Jag tycker det är häftigt när man låter sitt hjärta förvandlas så och det vill jag också låta mitt göra.

Den andra häftiga saken är att jag håller på att tvätta barnkläder för fullt och man blir faktsikt lite sådär fånigt blödig när man står och hänger upp kläder som är väldigt små och oftast väldigt söta. Tänk vilken gåva vi är på väg att få.

Hemma igen

Eller tja, nästan iaf. Jag och Hanna har stannat till lite hos mina föräldrar utanför Karlstad på vägen hem till Göteborg. Men vi ska åka imorgon eftermiddag för jag ska vara med på Zebra då vi får besök av Semias Schenberg, kul.

Men Predikantveckan är slut, kanske för sista gången. Läs mer om det här. Så man kände sig lite historisk måste jag säga. Jag tycker grejen med att fortbilda sig tillsammans inför framtiden är alldeles utmärkt. Det ska bli spännande och jag gillar att man vågar ta steget fullt ut. Att man inte bara lägger till en grej utan att man också inser att man då behöver ta bort något annat.
Jag tycker det har varit en bra vecka, bra undervisning, många trevliga människor, bra ton och skönt hjärta. Allt är ju inte lika bra förstås och ibland visar sig kroppsliga behov (läs powernap) extra tydligt...

Nu på förmiddagen har jag en lektion i grekiska. Men tänker någon, var inte du i Karlstad? Jo, det stämmer men den här lektionen sker via nätet. Vi sitter utspridda i Sverige och Danmark med våra datorer och headset och interagerar med varandra. Leve tekniken!

Mer kärlek åt folket

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek,
dessa tre och störst av dem är kärleken.