På väg

Det skulle kunna vara rubriken på ett djupsinnigt inlägg om att vi som kristna alltid är på väg, att vi är ett resande folk. Bland första (om inte den första) benämningen på kristna som vi hittar i Bibeln är just att de tillhörde "Vägen". Vårt hemland är inte Sverige.
Och perspektiven är viktiga, att veta vart man är på väg är viktigt. Det gör att det övriga som händer får rätt proportioner. En vän berättade om hur hans familj att bestämt sig för att åka på en skidsemester. De var tre barn så det var ju inte gratis direkt men om de sparade så skulle det gå. De kom överens med barnen om att det var det här som de ville göra och barnen var med på noterna. De drog ner på fredagsmyset för att istället kunna åka skidor. Men efter ett tag började mannen i familjen att vackla och önskade att de kunde ha lite fredagsmys iaf. Då påpekade barnen att de hade ju faktiskt satt upp ett mål, de skulle ju åka på skidsemester, då får man offra lite! Perspektiven är viktiga, vart är vi på väg, vilket är ditt hemland?

Men det var ju inte ett djupsinnigt inlägg jag skulle skriva utan snarare bara säga att jag är på väg till Stockholm och Pingströrelsens årliga predikantvecka. Det samlas c:a 1000 ledare från församlingar runt om i hela vårt avlånga land. Just nu sitter jag på tåget men jag hann med att avnjuta en mysig frukost med Hanna på EH innan.